Kina, världens största stålproducent, har upplevt en betydande uppgång i stålexporten. Under årets första kvartal nådde leveranserna nästan 26 miljoner ton, en häpnadsväckande ökning med 28 % jämfört med föregående år. Denna ökning tillskrivs främst den inhemska fastighetskrisen, som har dämpat den lokala efterfrågan. Som ett resultat söker kinesiska stålverk sig utomlands för att avyttra sin överskottsproduktion.
Effekterna av denna ökade export märks vida omkring. I Asien har länder som Vietnam, som är den största enskilda köparen av kinesiskt stål, inlett utredningar om inflödet av kinesiska produkter. Samtidigt ökade exporten till Brasilien med 29 % under första kvartalet i Latinamerika, och leveranserna till Colombia och Chile ökade med 46 % respektive 32 %. Som svar har dessa länder antingen infört eller förbereder handelsåtgärder för att motverka ökningen. Till exempel upphävde den chilenska ståltillverkaren CAP SA sitt beslut att stänga sina fabriker efter att regeringen infört tullar på vissa kinesiska produkter.
Även USA, även om det inte är en större direktimportör av kinesiskt stål, har gått med i kampen. President Joe Biden har krävt tullar på upp till 25 % på vissa kinesiska stålprodukter. Detta drag är en del av en bredare strategi från USA för att ta itu med vad man uppfattar som kinesisk överkapacitet inom flera industrier, inklusive stål.
Tullhöjningar och deras konsekvenser
USA är inte ensamma om att genomföra tullhöjningar. Faktum är att tullåtgärder har blivit ett vanligt verktyg i det globala stålhandelskriget. Dessa tullar är utformade för att skydda inhemska stålproducenter från billig import och för att främja lokal produktion. Ekonomer är dock oeniga om effektiviteten av sådana åtgärder. Även om de kan ge ett kortsiktigt uppsving för inhemska industrier, kan de också leda till högre priser för konsumenterna och potentiellt störa globala leveranskedjor.
Till exempel, när USA införde höga tullar på importerat stål, ledde det initialt till en ökning av den inhemska stålproduktionen. Det innebar dock också att amerikanska tillverkare som är beroende av stål som insatsvara, såsom fordons- och byggindustrin, mötte högre kostnader. Detta skulle i sin tur potentiellt kunna minska deras konkurrenskraft på den globala marknaden.
I Europa brottas stålindustrin med en trippel utmaning: USA:s höjningar av tullar enligt paragraf 232, höga energikostnader och inflödet av billigt kinesiskt stål. Thyssenkrupp har varnat för att dessa faktorer potentiellt kan utplåna Europas stålindustri. Europeiska ståltillverkare efterlyser en samordnad respons från EU för att skydda regionens stålsektor, som är en avgörande del av dess industriella bas.
Nya trender på stålmarknaden
Mitt i handelsspänningarna och tullstriderna finns det också framväxande trender på den globala stålmarknaden. En sådan trend är den ökande efterfrågan på högkvalitativa och specialiserade stålprodukter. I takt med att industrier som fordonsindustrin, flygindustrin och förnybar energi fortsätter att växa, ökar behovet av stål med specifika egenskaper, såsom högt hållfasthets-viktförhållande, korrosionsbeständighet och värmebeständighet.
Till exempel inom bilindustrin driver övergången till elfordon (EV) efterfrågan på avancerade höghållfasta stål. Dessa stål är lättare, vilket bidrar till att förbättra energieffektiviteten hos elbilar, samtidigt som den nödvändiga säkerheten och strukturella integriteten bibehålls. Inom sektorn för förnybar energi används stål vid konstruktion av vindkraftverk och solkraftverk. De hårda miljöförhållandena där dessa anläggningar drivs kräver stål som kan motstå korrosion och extremt väder.
En annan trend är det växande fokuset på hållbarhet inom stålindustrin. Med den globala strävan att minska koldioxidutsläppen är ståltillverkarna under press att anta mer miljövänliga produktionsmetoder. Vissa företag, som SSAB, leder ansträngningen mot vätgasbaserad ståltillverkning, vilket har potential att avsevärt minska koldioxidutsläppen. Dessa tekniker är dock för närvarande 30–60 % dyrare och kräver betydande kapitalinvesteringar och långa ledtider för att implementeras i stor skala.
Sammanfattningsvis är den globala stålmarknaden i förändring. Kombinationen av ökande export, tullhöjningar och nya trender skapar både utmaningar och möjligheter för stålproducenter, konsumenter och beslutsfattare runt om i världen. I takt med att industrin fortsätter att anpassa sig till dessa förändringar kommer det att vara avgörande att hitta en balans mellan att skydda inhemska industrier, främja frihandel och möta den globala ekonomins ständigt föränderliga krav.
